metalhella.blogg.se

En sak jag länge längtat efter att få på plats var en stringhylla som vi fått efter mamma. Hon uttryckte särskilt att hon ville att jag och Rodrigo skulle ha den eftersom vi tycker mycket om 50-talsinredning. Nu sitter den uppe och vi har fyllt den med fina saker. 

Äldre kamera från morfar.

Johanna (Lisa Larsson)

Morfars älskade nalle! 

Jag älskar att blanda gammalt och nytt. Det blir en sådan livfull mix! 

Wilhelm: du är fullkomligt fantastisk och jag älskar dig så hjärtat nästan spricker!! 

Han hittade ju ålningstekniken när han var 5,5 mån gammal. Den har han hela tiden utvecklat och har varit riktigt snabb fram över golvet! Nu har han plötsligt börjat krypa istället. Än så länge går det betydligt långsammare men känner jag honom rätt går det nog också snabbt som bara den! 

När vi kom dit fick han själv välja om han ville börja med syn- eller hörseltest. Sofia (bvc-sköterskan) frågade om han haft på sig hörlurar någon gång förut. "Ja! Hemma när jag lyssnade på Iron Maiden!" utbrast han glatt. Sköna lilla metalkillen! :) Han jämförde de olika ljuden med ljud han kände till. Han sade: "det där lät som en Boeing 747", "det där lät som ett tåg" osv. Han har svar på precis allt - helt underbart!

Han är smart också, när han gjorde syntestet och inte riktigt såg vilken bokstav det var sade han: "det är en av de här fyra" och pekade på hjälpskylten. (Det fanns alltså fyra bokstäver på den..)

Alla testerna fixade han utan problem. Han var lite tveksam till att rita en gubbe utan ville hellre rita spidermans hus. Sofia föreslog efter en stund att de skulle rita en varsin gubbe på pappret och då gick han med på det. Jag hade nog en del ansvar i detta, jag har tjatat så mycket om dessa gubbar som ska ritas att han nog känt ett krav kring det. Jag hade faktiskt tagit en bild på en teckning han gjorde av familjen för några veckor sedan, tänkte att jag kunde visat upp den om han totalvägrat att rita! 

Jag är så stolt över vår kloke lille kille. Varje dag frågar jag honom om han vet vad han är. Han säger då (i kör med mig) "fullkomligt fantastisk"! Åh, vad jag hoppas att jag ska lyckas få honom att behålla den känslan om sig själv varje dag, hela sitt liv. Underbara unge!! 

(Balanstest)

Wilhelm pratar väldigt ofta om sin mormor. Han undrar varför hon fick "sån där dum "kalse"" (cancer) som gör att hon inte kommer tillbaka till oss. Han pratar om "mormors sjukhus" där helikoptern landade och där ambulanser finns i mängder. Det känns fint att prata med honom om mormor. Jag säger till honom att han alltid kommer ha mormor bredvid sig, bara det att hon kanske inte  syns på samma sätt som förut. 

Vi får ta en dag i taget, ett steg i taget. Så länge mamma lever i våra hjärtan och minnen lever hon. Fast på ett nytt sätt. 

Tänkte bjuda på en kort sammanfattning av dessa fem år tillsammans. Eller några milstolpar. Typ. 

- Vi åker till Rockweekend. Blir tokkära. Lyssnar på hårdrock, hånglar och känner oss som tonåringar. 

- Förutom intresset för hårdrock och salsa inser vi att vi båda älskar att bada. Vi testar vilka badställen i Sthlm vi tycker bäst om.

- Vi träffar varandras familjer för första gången. 

- Sonisphere på gärdet. En lerig historia. 

- Plockar svamp i mängder

- Skaffar sommarstuga (myrstugan) ihop

- Blir gravida

- Gör gravtest. Positivt. Stor lycka!! 

- Köper villa i Backlura.

- Ultraljud. Det blir en pojke!! 

- Säljer min lägenhet i Minneberg.

- Sweden Rock Festival

- Flyttar ut ur lgh i Minneberg, bor tillsammans för första gången. 

- Jag fyller 30 

- Flyttar in i villan i Backlura. Underbart! 

- Jag går på föräldraledighet.

- Plockar massa svamp

- Medverkar i #AdamLive de sista veckorna av graviditeten

- WILHELM FÖDS 21/11 kl 02.18

- Första julen med Wilhelm, första julen i huset, första julen familjerna firar tillsammans. 

Jag är föräldraledig hela året. Ett helt underbart år. Att bli mamma är det bästa jag varit med om och den kärlek jag känner till Wilhelm är så stark så jag inte kan förstå hur det är möjligt. Rodrigo och jag kämpar för att hitta varandra i hela barnkarusellen. Vi inser att det är väldigt lätt att förhållandet råkar komma lite i andra hand med en liten bebis i huset. Ny tillvaro behöver nya lösningar. Året rullar på och varenda ny sak som sker i Wilhelms utveckling dokumenteras noggrant! 

Jag börjar jobba igen och Rodrigo går på föräldraledighet. Han stortrivs och det är så härligt att se vilken stark relation de bygger upp under den här tiden. Mina fina killar! 

Jag inser att det inte går att jobba kvar i stan med tanke på resvägen. Kikar på jobb närmre och finner den perfekta tjänsten. Söker den, får jobbet och säger upp mig. Känns otroligt skrämmande att lämna en trygg arbetsplats men också oerhört spännande! 

Hösten rullar på väldigt snabbt, vintern likaså. 

- Vi åker till Gran Canaria. Vår första utlandsresa tillsammans. En underbar vecka!!

- Vi börjar prata om att det vore roligt med ett syskon till Wilhelm 

- Plus på stickan! Syskon på väg! Bf 15/1-15

- Ultraljud. Det blir en lillebror!! 

- Foglossningen börjar göra mig orörlig

- Jag blir sjukskriven halvtid pga foglossning. Segt. 

- Besök på BBSophia. Börjar inse att vi snart är fyra!!

- Förvärkar lurar oss i flera veckor. Kommer bebis snart eller ej?!

- BERNHARD FÖDS 28/1 kl 14.10

- Bernhard får åka till myrstuganför första gången 

- Vi försöker hitta en bra balans i vår nya situation som tvåbarnsföräldrar

- Familjen Lira Törnfeldt får mer och mer koll på läget. 

- Försöker dokumentera Bernhards utveckling så gott jag hinner. 

- Rodrigo går på semester, vi ska nu njuta av vår första sommar som tvåbarnsfamilj. Är väldigt nyfiken på vad framtiden har att erbjuda! 

I år fick vi sällskap av min kusin Linda med familj. De har en dotter som är ett halvår yngre än Wilhelm och en son som är tre månader äldre än Bernhard. (Perfekt upplagt för mången sysslinglek de kommande åren alltså!)

Vi hade bestämt oss för att försöka komma dit till parken öppnade för att slippa hamna i värsta trängseln samt hinna med så mycket som möjligt (helst allt) under dagen. 

Tack och lov är ju Bernhard van att sova till niotiden på morgonen så han somnade direkt och sov sedan hela vägen ner = noll gråt! Wilhelm somnade också efter en liten bit och såsmåningom sov även jag. Rodrigo stackarn som är den enda av oss som innehar körkort hade inget val utan höll sig snällt vaken. 

Väl framme var det lite krångel med dw presentkort vi skulle betala med så det tog nog 45 min innan vi kommit genom entrén. Jag fixade en (stor) kärra så de stora barnen skulle kunna sitta om de ville. Det blåste som attan och duggade sidleds men vi var glada och taggade när vi började stånka uppför backen. 

Personalen meddelade att det var väldigt många som gått in på bamses värld och de rekommenderade att man tittade på andra delar av parken först. Vi styrde därför kosan mot aquaworld och delfinariet. 

Efter några kisspauser längs vägen kom vi fram exakt i tid för att showen skulle börja. Vi fick bra sittplatser och kunde njuta av showen. I år blev Wilhelm inte det minsta rädd utan tittade storögt på alla konster delfinerna gjorde. Bernhard åt lite och sov sedan gott resten av showen. 

Vi fyllde på våra ekande magar i en asiatisk restaurang innan vi strövade vidare. Wilhelm upptäckte till sin stora glädje att det fanns mogna blåbär i skogen bredvid och plockade så fingrarna blev blå. 

Målet nu var bamses värld men vi tänkte att vi inte skulle stressa utan att vi lugnt skulle titta på allt vi gick förbi längs vägen. Barnen var dock väldigt taggade på att komma fram till Bamse så det blev inga längre stopp längs vägen. 

Väl framme i bamses värld såg vi att lille Skutt och Skalman stod på scenen och att man fick komma fram och krama dem om man ville. Wilhelm avstod och gick bort till tåget (berg- och dalbanan) istället. Hans syssling Tilda däremot ville gärna kramas. I alla fall med Lille Skutt, Skalman fick nobben direkt! 

När Wilhelm och Rodrigo återvände från tåget var det dags för föreställning. Det var en väldigt fin historia om vänskap. Jag fastnade verkligen för bamses uttryck: 

Han är så klok, käre Bamse. 

Det var en lagom lång och lagom spännande föreställning och Wilhelm var eld och lågor efter. Han ville även åka tåget en gång till och denna gången fick jag äran att följa med. Det pirrade ordentligt i magen när vi åkte så jag är imponerad över att han vågade åka det!! 

Nu började klockan ticka på ordentligt så vi gick mot linbanan. Vid aporna behövde lillsysslingen äta lite mat och vi andra tog en glass. Plötsligt insåg vi att det snart var dags för parken att stänga. Vi skyndade bort mot linbanan, slängde i oss glassen och hoppade i en vagn. 

Resan började något kaotiskt med blöjbyte och skrikande alt ammande barn men efter en liten stund inföll lugnet och solen tittade fram. Resten av turen var väldigt mysig och vi fick se alla djuren in action. Det roligaste var nog en liten björnunge som hade klättrat högst upp i en trädtopp så den satt i höjd med oss när vi gled förbi. 

Nöjda lämnade vi Kolmården för detta år och konstaterade att nästa år får det bli två dagar - en hel dag i bamses värld och en dag i resten av parken! 

Tack för i år Kolmården! 

Ända tills dess att det värker i varenda liten del av ryggen på mig ligger vi kvar i samma position. Jag försöker då försiktigt dra loss bröstet och hoppas att han ska sova vidare. Ibland gör han det, ibland vaknar han. 

Vaknar han rullar vi bara över på andra sidan och byter tutte. Sedan sover vi båda vidare. Åh, jag tycker det är så mysigt att få ha denna lilla underbara människa så nära. 

Även Wilhelm sov såhär nära sina första år och det var så mysigt! Jag är så glad att båda barnen är sådana barn som trivs med att vara nära. Lyx är vad det är! 

Det är verkligen märkligt hur något som gör så ont fysiskt (ryggen) kan vara som balsam rent psykiskt. Älskade, älskade barn!b

Tankarna börjar genast snurra. Vad skulle jag göra om jag fick 25000 i mån i fem år - om förutsättningen var att jag lade pengarna på att förverkliga en dröm? 

Spontant känner jag att jag skulle vilja skriva färdigt den bok jag började skriva på för några år sedan. Eller kanske börja dansa på heltid för att kunna tävlingsdansa igen? Eller skulle jag ta sång- och danslektioner för att förverkliga musikaldrömmen dom aldrig slocknat? Eller bygga upp ett företag utifrån olika tankar jag har kring hur jag skulle vilja arbeta? Eller skola om mig? 

Ja det finns oändligt mycket jag skulle kunna välja att ägna de 10 000 timmarna åt. Vad skulle du välja? 

Jag höll på att slå in ett paket och undr tiden smög Rodrigo och Wilhelm ner på nedervåningen. Efter en liten stund kom Wilhelm upp för trappan med ett paket samt ett stolt leende. "Grattis på mors dag" sade han glatt och räckte fram paketet. 

Han hade ritat ett fint kort och i paketet låg ett halsband med hängen där killarnas namn var ingraverade. Det hade även månadsstenar. Så himla fint och exakt ett sådant halsband som jag önskat mig! De är så fina mina killar! 

Att få vara mamma är verkligen helt underbart! Jag är lyckligt lottad <3 

Nu är så strax fyra månader och oj vad han hunnit utvecklas på dessa månader!  Första månaden sov han i princip hela tiden. Han var bara vaken då han ville äta samt ett par timmar på kvällen. Han var fokuserad i blicken från början och log tillbaka mot oss redan efter fyra dagar. 

Andra månaden lärde han sig att lyfta på huvudet och började mer och mer tycka om att ligga på mage. Nu kom även det första jollret och de första skratten. Han upptäckte sina fötter och har sedan dess varit mycket fascinerad av dem.

Tredje månaden började han vända sig från rygg till mage och var väldigt tydlig med att han ville ha mycket kontakt med oss. Stora idolen är Wilhelm och han studerar honom noga! Han börjar greppa om saker och "leka" med leksaker vi placerar nära honom.

Under den senaste (fjärde) månaden har han lärt sig sitta själv, han kavar runt på golvet och det syns att han medvetet försöker ta sig i nån särskild riktning. Han lyssnar till sitt namn. Han vill helst av allt stå upp i knät på oss och kan även förflytta sig en liten bit med gåstolen. Han har provat att bada bassäng samt att gunga och älskade båda sakerna. 

Han sover bra på nätterna, vaknar en eller två gånger för att äta och ibland för ny blöja men sover sedan lugnt vidare. Vaknar sällan före 8.30.

Dessutom är han så charmig och glad att jag nästan spricker av kärlek då jag tittar på honom!! 

Jag och Rodrigo flyttade till huset i augusti 2011. Wilhelm skulle födas i november så vi tänkte att vi skulle hinna få i ordning allt tills dess samt komma in i våra nya rutiner. Det gick ju ganska bra. Vi lyckades hålla fint hemma och hade rätt bra koll på saker och ting. 

I november 2011 föddes så Wilhelm och världen vändes upp och ner. Vi gjorde vårt bästa för att anpassa oss till vår nya situation. Vi gjorde upp nya rutiner och vissa saker fick stryka på foten till förmån för annat. Efter något år var vi ikapp igen, än en gång lyckades vi hålla fint hemma mitt i bebiskaoset. Vi hann med tvätt och disk samt vardagsstäd. Det gick till och med relativt smidigt. (Allt är ju relativt under småbarnsåren..) 

Men nu. 

Nu har även lille Bernhard dykt upp i vårt liv. Wilhelm är tre och ett halvt. Rodrigo jobbar heltid. Jag är konstant vimsig och ganska så trött. Just nu känns det som ett projekt utan slut att hålla ordning. 

Det känns som vi börjar högst upp i huset varje dag, jobbar oss liksom nedåt. (Köket, maten, disken, kläderna, ner i tvättstugan) När vi sedan kommit ner är det dags att vända upp. (Tvätten, hänga, vika, in i garderober, städa tåg, städa barnrum osv osv) Väl uppe är det åter kaos. Det är sällan jag känner att: "ja nu, nu är allt klart och jag kan bara sitta och njuta av hur fint det är". Men det är väl bara att acceptera att det kommer vara lite mer svårt att lyckas få stopp på kaoset det närmsta året. 

Jag tycker min kusin uttryckte det så bra: 

"Att städa med småbarn är som att torka sig innan man kliver ur badet.."

Idag var den sista gången jag medverkade vid ett månadsmöte på JENSEN. Jag har nu nio arbetsdagar kvar på JENSEN förskola innan jag tackar för mig.

Jag har under dessa fem år varit med om så otroligt mycket positivt och lärorikt. Jag har träffat så många fantastiska pedagoger och medmänniskor och har haft väldigt roligt under en stor del av tiden. Jag har bestämt mig för att minnas de saker som varit riktigt bra och roliga och ta med mig det som jag känner har varit ett väl fungerande arbetssätt. Jag väljer att slänga negativa bilder, varför släpa runt på sådant?

Efter semestern är det dags för mig att anta en ny utmaning. Jag kommer att börja som bitr. förskolechef på en nystartad förskola här i Hässelby. Jag ser så mycket fram emot detta och är full av förväntan kring vad jag kommer att få göra. Det känns som ett steg i helt rätt riktning för mig!

MEN... först har jag sex underbara veckor tillsammans med min fina familj att se fram emot. Tänk att jag äntligen ska få vara med min lille Hero varje dag igen. Som jag längtat!!!

Metal//Hella