Vi brukar kickstarta årets semester med att åka till Kolmården. Ett härligt sätt att känna att NU är vi äntligen lediga, tillsammans, i många veckor framöver.
I år fick vi sällskap av min kusin Linda med familj. De har en dotter som är ett halvår yngre än Wilhelm och en son som är tre månader äldre än Bernhard. (Perfekt upplagt för mången sysslinglek de kommande åren alltså!)
Vi hade bestämt oss för att försöka komma dit till parken öppnade för att slippa hamna i värsta trängseln samt hinna med så mycket som möjligt (helst allt) under dagen.
Tack och lov är ju Bernhard van att sova till niotiden på morgonen så han somnade direkt och sov sedan hela vägen ner = noll gråt! Wilhelm somnade också efter en liten bit och såsmåningom sov även jag. Rodrigo stackarn som är den enda av oss som innehar körkort hade inget val utan höll sig snällt vaken.
Väl framme var det lite krångel med dw presentkort vi skulle betala med så det tog nog 45 min innan vi kommit genom entrén. Jag fixade en (stor) kärra så de stora barnen skulle kunna sitta om de ville. Det blåste som attan och duggade sidleds men vi var glada och taggade när vi började stånka uppför backen.
Personalen meddelade att det var väldigt många som gått in på bamses värld och de rekommenderade att man tittade på andra delar av parken först. Vi styrde därför kosan mot aquaworld och delfinariet.
Efter några kisspauser längs vägen kom vi fram exakt i tid för att showen skulle börja. Vi fick bra sittplatser och kunde njuta av showen. I år blev Wilhelm inte det minsta rädd utan tittade storögt på alla konster delfinerna gjorde. Bernhard åt lite och sov sedan gott resten av showen.
Vi fyllde på våra ekande magar i en asiatisk restaurang innan vi strövade vidare. Wilhelm upptäckte till sin stora glädje att det fanns mogna blåbär i skogen bredvid och plockade så fingrarna blev blå.
Målet nu var bamses värld men vi tänkte att vi inte skulle stressa utan att vi lugnt skulle titta på allt vi gick förbi längs vägen. Barnen var dock väldigt taggade på att komma fram till Bamse så det blev inga längre stopp längs vägen.
Väl framme i bamses värld såg vi att lille Skutt och Skalman stod på scenen och att man fick komma fram och krama dem om man ville. Wilhelm avstod och gick bort till tåget (berg- och dalbanan) istället. Hans syssling Tilda däremot ville gärna kramas. I alla fall med Lille Skutt, Skalman fick nobben direkt!
När Wilhelm och Rodrigo återvände från tåget var det dags för föreställning. Det var en väldigt fin historia om vänskap. Jag fastnade verkligen för bamses uttryck:
Främlingar är bara vänner som du ännu inte känner
Han är så klok, käre Bamse.
Det var en lagom lång och lagom spännande föreställning och Wilhelm var eld och lågor efter. Han ville även åka tåget en gång till och denna gången fick jag äran att följa med. Det pirrade ordentligt i magen när vi åkte så jag är imponerad över att han vågade åka det!!
Nu började klockan ticka på ordentligt så vi gick mot linbanan. Vid aporna behövde lillsysslingen äta lite mat och vi andra tog en glass. Plötsligt insåg vi att det snart var dags för parken att stänga. Vi skyndade bort mot linbanan, slängde i oss glassen och hoppade i en vagn.
Resan började något kaotiskt med blöjbyte och skrikande alt ammande barn men efter en liten stund inföll lugnet och solen tittade fram. Resten av turen var väldigt mysig och vi fick se alla djuren in action. Det roligaste var nog en liten björnunge som hade klättrat högst upp i en trädtopp så den satt i höjd med oss när vi gled förbi.
Nöjda lämnade vi Kolmården för detta år och konstaterade att nästa år får det bli två dagar - en hel dag i bamses värld och en dag i resten av parken!
Tack för i år Kolmården!
