Vad är grejen med näthat? Jag vet att jag är typ tia på bollen men jag förstår det verkligen inte..?!
Jag är ganska aktiv på facebook, är medlem i många grupper och skriver ofta på diskussionsforum. Jag älskar när diskussionerna sätter fart men blir mörkrädd varje gång de urartar. Tyvärr sker det alldeles för ofta. Minst en gång per dag ser jag hur vuxna människor (som inte känner varandra) skriver saker till varandra som är rent hemska.
Det kan vara personliga påhopp, påhopp på något någon skapat ("återbruka mera" har spårat totalt), klagomål och spydigheter som tydligt visar på noll tanke kring att det faktiskt är en riktig människa som ska läsa det som skrivs om hen.
Det händer dessutom i exakt alla olika sorters grupper. Allt från "fåglar inpå knuten" via "det gamla Stockholm" till "mammagrupp med högt i tak". Så det är inte bara en viss "typ" människor som näthatar utan det kan verkligen vara precis vem som helst.
Ibland önskar jag att forumet transformerades till ett verkligt rum helt utan förvarning. Skulle de kunna vara lika elaka mot människan om personen satt mittemot vid bordet? Skulle de uttrycka sig på samma sätt?
Jag förstår inte varför det finns ett sånt enormt undertryckt behov av att hata.. Sorgligt.
Förskolans dag!
Idag firades förskolans dag. På Wilhelms förskola hade de pyntat med vimplar och ballonger samt hade musik på redan från tidig morgon. Wilhelm blev så glad när han såg hur fint det var och sprang glatt in på gården.
(En filmduk man kunde omge sig av som visade havsfilmer)
Föräldrar och syskon var välkomna framåt eftermiddagen för att få ta del av verksamheten. Jag måste säga att jag blev väldigt imponerad över hur oerhört bra de styrt upp dagen.
På gården fanns väldigt många olika stationer där vi fick experimentera tillsammans med barnen. Det var NTA-stationer och IKT-stationer. Vi fick även se dokumentation på allt möjligt som barnen arbetat med under terminen. Väldigt spännande!
Bra jobbat förskolan Gulsippan!
När nån inte får vara med.
Det här med att leka tillsammans är verkligen inte alltid så lätt. Alla barn är olika, några vill leka med bara en kompis i taget och några älskar att leka många tillsammans. Alla barns viljor bör respekteras och hur de väljer att leka bör man inte lägga sig i. Så länge det inte är någon som blir ledsen vill säga.
I parken idag lekte två av Wilhelms förskolekompisar i ett litet lekhus. Wilhelm sprang glatt fram till dem för att leka. Jag stod en liten bit ifrån tillsammans med det ena barnets mamma och det andra barnets farmor. Jag ser då hur Wilhelm direkt springer iväg från kompisarna och börjar leka ensam istället.
Jag går fram till hans två kompisar som sitter kvar i huset och kollar läget lite. Jag frågade vad det var som hänt och om det var så att alla fick vara med. Fick till svar att: "nej, Wilhelm får inte vara med."
Jag frågade då hur de trodde att det skulle kännas för dem själva om någon sade så till dem. Om de trodde att det skulle kännas bra? Det trodde de inte sade de och vi pratade om att det är viktigt att alla får chansen att delta i leken. Inget konstigt med det och de lekte vidare. Ingen var arg eller sur utan det var ett helt vanligt samtal.
Då kommer det ena barnets farmor hastande. Hon frågar mig om något hade hänt och jag svarade då: "nja, det var bara det att Wilhelm inte fick vara med så vi pratade om hur viktigt det är att alla får vara med i leken."
Då svarar hon: "ja det kunde man ju önska men så är det ju inte", "det händer alla att de inte får vara med", "det har hänt (pojkens namn) på förskolan, det händer hela tiden"
Jag svarar att jag inte tycker att det är ok och att jag därför ville prata med barnen om det som hänt. Jag säger att det är viktigt att barn redan från början vänjer sig vid att man ska vara sjyst mot sina medmänniskor. Ingen ska någonsin behöva känna att de inte får vara med.
Hon börjar då gå på igen: "Det händer alla ibland, det är inget konstigt!" "Jag såg dem hela tiden, det hände ju inget?!" (Att hon satt ca 50 m bort och inte hörde vad barnen sade verkar hon ha glömt vid det här laget) Hon ger sig inte utan pratar på hur "inte konstigt" det är att barn beter sig så.
Jag säger återigen att jag inte tycker att det är ok att någon säger att en kompis inte får vara med samt belyser hur viktigt jag tycker det är att prata med barn om hur man är en sjyst kompis. Punkt. Jag tänker att den här diskussionen leder ju absolut ingenstans så hag väljer att gå därifrån. Wilhelm och jag går till en annan del av parken och leker istället.
Där och då går det upp för mig.
Såklart det blir väldigt svårt för barn att lära sig hur man bör behandla andra så länge de vuxna runtomkring barnet tycker att det är helt ok att de behandlar andra på ett osjyst sätt. Står en vuxen bara bredvid och svamlar att "ja man kan ju önska att alla fick vara med men så fungerar det ju inte" kommer barnen lära sig att det är ok. Tycker den vuxne att det inte är fel att frysa ut någon lär sig barnet att utfrysning är ett accepterat beteende.
Jag har ännu aldrig hört Wilhelm säga till någon annan att hen inte får vara med men den dagen han gör det kommer jag vara väldigt tydlig med honom hur man beter sig mot andra.
För mig är nämligen utfrysning aldrig ok. Aldrig.
Undrar just hur farmodern i fråga reagerat om det var en omvänd situation? Om det var vi två andra mammor som vänt oss mot henne och sagt "vi vill prata själva, du får inte vara med.." Hade det varit lika ok? Varför ska ett barn bara behöva ta att "så är det för alla då och då"?
Nej, det är dags för den vuxna världen att ta lite mer ansvar. Det är ändå vi som är förebilder för barnen, de formas av allt se ser och hör. De tar efter beteenden och värderingar. Hela tiden. Varje sekund, varje dag under hela deras uppväxt.
Första testet av gåstolen
Bernhard har under de senaste veckorna bara velat stå. Han trycker sig upp på sina små ben och står en liten stund i knät på mig eller Rodrigo. Självklart med lite hjälp och stöd av oss. Han blir så glad när han får stå på sträckta ben och skiner som en sol och visar verkligen hur glad han blir.
Jag tänkte därför att han kunde få prova gåstolen en liten stund så jag plockade ner den från vinden. Han verkade tycka om det även om han inte än kan ta sig framåt i den. Dock var det spännande med allt som fanns att trycka på som lät på olika sätt. Skoj!
Jag minns hur Wilhelm for fram i den där stolen, över trösklar, in under flygeln. Full fart fick han på den men då var han tack och lov lite äldre än vad Bernhard är just nu. Jag hoppas det dröjer ett tag innan han får upp den speeden!!
Yngel igen!
I augusti skaffade vi ett 120l-akvarium. Vi hade funderat ett bra tag och beslutade oss till sist för ett vitt juwel-akvarium. Vi har främst satsat på guppys och svärdbärare men har även neontetror och malar.
Något som vi funnit väldigt spännande är att försöka föda upp de yngel som föds i akvariet. Vi märkte nämligen snabbt att de guppys vi köpt på zoo dör relativt snabbt efter att de fått flytta in. Vår strategi har därmed blivit att köpa några riktigt fina honor och hanar och sedan hoppas på fin avkomma från dessa.
Titt som tätt dyker det upp massa yngel i akvariet och vi försöker rädda så många vi bara kan. För några månader sedan köpte vi ett liter kar som vi har som yngelkar. I detta samlar vi alla nya yngel och där får de växa på sig lite innan det är dags att flytta tillbaka till stora akvariet.
Idag var det dags för en av våra nyaste honor att yngla av sig! Hon är röd och blå så vi hoppas på några nya riktigt fina exemplar! Förhoppningsvis klarar sig några hanar och färgar ut ordentligt, jag håller alla tummar och tår för det!!
Grattis mamma!!
Idag fyller min älskade mamma 70 år! Tänk om alla barn i världen kunde fått ha en sådan mamma som just min mamma. Hon har varit helt underbar under hela min uppväxt, stöttat mig och hjälpt mig med allt man kan tänka sig.
(Med Wilhelm när han var liten)
Jag har alltid känt att jag kunnat prata med mamma om allt och det har varit värt så oerhört mycket! Hon gjorde alltid uppoffringar för min skull. Exempel: när jag inte vågade gå ensam från nattbussen klev hon upp ur den varma sköna sängen, klädde på sig och kom och mötte mig. Nattbussen stannade ca en kvart från vårt hus och detta skedde alltså runt fyratiden på morgonen!! Det är bara en av miljontals saker hon gjert för mig under åren.
Mamma har alltid kommit på varenda gympa- eller dansuppvisning. Varje konsert, varje musikal, varenda grej jag gjort. Mamma var med på scoutläger och hittade på roliga saker för mig och mina kompisar när vi var små. På somrarna såg hon till att vi kom iväg till badet, att vi kom ut i skogen för att plocka bär och svamp, tog med oss på kanotutflykter, åkte till Åland på stugsemester mm mm. På vintrarna åkte vi skridskor, skidor, pulka, spark. Ofta med nedpackande smörgåsar och varm choklad.
Under tonåren hjälpte hon mig att hitta vem jag var. Försiktigt släpptes jag ut ur boet och fick pröva mina egna vingar. Eftersom jag visste att mamma litade på att jag inte skulle göra något dumt försökte jag att heller inte gå alltför långt över gränsen. Under turbulenta perioder visste jag att mamma alltid fanns där som en stöttepelare. Hon lärde känna mina vänner och de var alltid välkomna hem till oss.
När jag sedan flyttade hemifrån blev det ännu en ny slags relation istället. Jag hade ett kontaktbarn som bodde hos mig över helgerna, ibland varje helg ibland varannan. Jag bodde då med henne hemma hos mamma vilket var väldigt mysigt. Mamma och jag satt uppe på kvällarna när hon hade somnat och pratade. Pratade, pratade, pratade. Här kände jag att jag nu även hade en väldigt stark vän i min mamma. Vi har sedan dess fortsatt stå varandra väldigt nära och har alltid mycket att prata om när vi ses.
Sedan killarna fötts har hon även varit en underbar mormor. Wilhelm älskar sin mormor så mycket och skulle nog helst vilja vara med henne varje dag. Bernhard lyser upp som en sol när han ser sin mormor så där har hon också gjort ett starkt intryck under den korta tid de hunnit känna varandra.
Min högsta önskan just nu är att vi ska få ha kvar min mamma och barnens mormor hos oss i många, många år framöver. Vi har så mycket vi vill göra tillsammans, åka Lennakatten, promenera längs vägen, läsa mysiga böcker, lukta på en vacker blomma eller sitta och lyssna på de olika fåglarna vi kan höra runt oss.
Jag ska försöka vara en precis lika bra mamma till mina barn som mamma varit till mig och min syster. Lyckas jag med det vet jag att barnen kommer växa upp med ett lyckligt hjärta.
Jag älskar dig mamma!! <3
Inspiration?
Introducerade "Saltkråkan" för Wilhelm idag. Han skrattade så gott åt Skrållan och hennes upptåg. Ju mer han tittade desto mer fascinerad blev han. Hoppas han inte blev alltför inspirerad att följa hennes idéer... 😆
Syskonkärlek.
Att se dessa två små bröder njuta av varandras sällskap är så härligt. De tittar på varandra med sådan kärlek att jag blir alldeles varm i hjärtat.
Det första de vill göra på morgonen är att ligga nära varandra och bara kramas. Lillebror Bernhard kämpar för att känna med sina små händer och storebror Wilhelm kramar och klappar ömsint på honom. Så fort Bernhard ser Wilhelm spricker han upp i ett stort leende. Helt fantastiskt!
Underbar första badsession!
Idag fick Bernhard prova att bada i bassäng för första gången i sitt 3,5-månader långa liv.
Vi valde ett badhus där barndelen är uppvärmd så de små låren ska slippa bli för kalla. Det finns en liten bassäng och en väldigt grund vattendel där de allra minsta kan plaska.
Wilhelm hoppade direkt i (han är en riktig liten badkille) och strax fick även Bernhard testa. Vi kunde se direkt att ha njöt av att omslutas av det ljumma vattnet. Han tittade på Wilhelm som plaskade och skrattade så han tjöt! Underbart att se!
Vi badade i flera timmar och hade svårt att få upp killarna när det var dags att gå. Härligt!
Närapå-ilska
Vår underbare son Wilhelm är nu tre och ett halvt år. Han är en sån härlig och klurig liten unge. Väldigt verbal och väldigt intelligent. Han har ett fantastiskt minne och älskar att lära sig nya saker. Han är helt enkelt underbar. Nästan alltid glad.
Nästan.
De senaste månaderna har han nämligen gett oss små smakprov på vad ilska och trots innebär. Han vägrar lyssna på vad vi säger och gör oftast precis tvärtom. Han vägrar gå och lägga sig på kvällen och är jättearg på morgonen för att han inte vill gå upp. Han växlar från att skratta till att vara jättearg. Han kastar saker i golvet när det inte går som han tänkt osv osv.
En grej han börjat med som är lite lustig är att han visat nåt som jag kallar för "nästan-ilska". Han blir liksom nästan jättearg för han tror att vi säger emot honom (trots att vi gått helt på hans linje). När han sedan förstår att vi inte sade emot rinner det arga av honom och försvinner snabbare än det kom. Det är så fascinerande. Att han orkar använda så mycket energi på ett ilske-anfall som sen inte slutförs. Tänk vad allt varit lättare om han lyssnade på vad vi sa istället. Men det är väl inte riktigt så en treåring funkar. <3
Nytt försök
Jag har bestämt mig för att återigen ge bloggandet ett försök.
Sedan sist har det hänt väldigt mycket här hos mig. Jag har blivit mamma igen - till ännu en liten Hero. Denna Hero heter även Bernhard och föddes på BB Sophia den 28/1. Jag återkommer med förlosdningsberättelse snart.
Jag hoppas hinna med att uppdatera bloggen minst en gång per dag, allt beror lite på om Bernhard kommer fortsätta sova lika bra som han gjort hittills.
Jag vill gärna dela med mig av mina tankar kring livet som tvåbarnsmor, hur jag upplever en 3,5-åring som just blivit storebror samt allmänna tankar kring mammalivet. Jag hoppas på många besök och gärna många kommentarer!!
Hörs snart igen//
H
Möhippa och stundande bröllop
Vi har äntligen haft möhippa för vår fina vän Therese som gifter sig med sin Mattias nästa lördag. Möhippan blev en dag fylld av skratt och minnen från de år vi känt varandra. Vi satte Therese lite på prov där hon gick fundera både kring hur väl hon känner sin blivande make samt hur väl hon minns de olika kvällar vi tjejer haft tillsammans. Riktigt roligt att höra hur Therese funderade kring alla olika saker!
Therese och jag hann prata en hel del om vad det är som gör att hon är så säker på att det är just Mattias som hon valt till sin livskamrat. Hon berättade om den ömsesidiga respekt de känner för varandra och det hördes tydligt att deras dagar tillsammans genomsyras av kärlek och glädje. Så fint. Det gör mig så glad att veta att en av mina bästa vänner gifter sig med en sådan bra person. Jag är övertygad om att de kan se fram emot en väldigt ljus och vacker framtid tillsammans.
På lördag är det dags för bröllopet. Ett utomhusbröllop med utsikt över vattnet. Det kommer nog vara svårt att hålla ögonen helt torra. Det kommer antagligen bli alldeles fantastiskt!
amor vincit omnia
En välbehövd stund tillsammans med en vän.
I eftermiddag ska jag och min fina vän Hanna äntligen ses. Hanna har bott i Nice det senaste halvåret och vi har inte hunnit ses sedan hon kom hem igen så vi har mycket att ta igen kan man säga. Utan att överdriva. Vi har nämligen alltid så oerhört mycket att prata om att tiden knappt räcker till. Det finns ju vissa människor i ens liv som det går att prata om precis ALLT med. Min Hanna är en sådan vän till mig. Det kan ju bero på att vi känt varandra nästan precis hela livet (jag var 2 veckor gammal då vi träffades för första gången) men även på att vi lyssnat på varandra och stöttat varandra genom alla olika bitar av våra liv.
Så märkligt det är egentligen hur ens personlighet förändras utifrån vilken grupp man ingår i. Jag kan i vissa sällskap bli som gruppens "pajas", att jag liksom bara måste vara rolig hela tiden. I vissa sällskap är jag enbart seriös och väldigt organiserad. I vissa sällskap blir jag den som lyssnar och reder ut problem. I vissa sällskap är jag den som berättar anekdoter och står i centrum. I sällskap av min lilla son blir jag en trygg modersfigur som bara ser till hans bästa. Och i vissa sällskap är jag allt detta i ett. Det måste ju vara det paketet som egentligen är mitt riktiga jag, inte sant? När jag umgås med någon/några av mina riktigt nära och bra vänner känner jag ofta att jag lyckas balansera alla delar. Dock utan att göra det medvetet. Det är ju det som är så skönt med att umgås med nära, fina vänner. Att kunna vara sig själv.
Nu ser jag fram emot en riktigt skön kväll med mycket skratt, förtroende och inspiration.
Metal//Hella
Ikea i solen
Ett ställe jag inte är helt överförtjust i att besöka är IKEA. Jag vet att det är fyllt med superpraktiska saker vi absolut behöver just nu men ändå. Trängsel. Människor som går långsamt i bredd. Människor som går åt fel håll. Ja, du förstår nog vart jag vill komma.
I vilket fall lyckades Rodrigo lura med mig till IKEA. Så, nu håller vi tummarna för att ingen annan fått för sig samma sak. Wish me luck!
Metal//Hella
I vilket fall lyckades Rodrigo lura med mig till IKEA. Så, nu håller vi tummarna för att ingen annan fått för sig samma sak. Wish me luck!
Metal//Hella
Ny skärm äntligen!
Jag råkade kasta min iphone i gatan strax innan jag skulle på föräldrautbildning. Japp, det var alltså rätt länge sedan, inte senare än september 2011!! Skärmen sprack förstås och flisor flög.
Men..
Eftersom den gått att använda gjorde jag inget åt det på en gång. Ett par månader senare kom ju Hero och de efterföljande 18 månaderna har minst sagt sprungit förbi! Jag har sprungit bredvid med min trasiga skärm.
Nu är det dock slut med detta för idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lagat skärmen! Vilken känsla! Känns faktiskt som om jag fått en helt ny telefon. Bra start på helgen!!
Metal//Hella
Men..
Eftersom den gått att använda gjorde jag inget åt det på en gång. Ett par månader senare kom ju Hero och de efterföljande 18 månaderna har minst sagt sprungit förbi! Jag har sprungit bredvid med min trasiga skärm.
Nu är det dock slut med detta för idag har jag äntligen fått ändan ur vagnen och lagat skärmen! Vilken känsla! Känns faktiskt som om jag fått en helt ny telefon. Bra start på helgen!!
Metal//Hella
Några dagar kvar.
Idag var den sista gången jag medverkade vid ett månadsmöte på JENSEN. Jag har nu nio arbetsdagar kvar på JENSEN förskola innan jag tackar för mig.
Jag har under dessa fem år varit med om så otroligt mycket positivt och lärorikt. Jag har träffat så många fantastiska pedagoger och medmänniskor och har haft väldigt roligt under en stor del av tiden. Jag har bestämt mig för att minnas de saker som varit riktigt bra och roliga och ta med mig det som jag känner har varit ett väl fungerande arbetssätt. Jag väljer att slänga negativa bilder, varför släpa runt på sådant?
Efter semestern är det dags för mig att anta en ny utmaning. Jag kommer att börja som bitr. förskolechef på en nystartad förskola här i Hässelby. Jag ser så mycket fram emot detta och är full av förväntan kring vad jag kommer att få göra. Det känns som ett steg i helt rätt riktning för mig!
MEN... först har jag sex underbara veckor tillsammans med min fina familj att se fram emot. Tänk att jag äntligen ska få vara med min lille Hero varje dag igen. Som jag längtat!!!
Metal//Hella
Jag har under dessa fem år varit med om så otroligt mycket positivt och lärorikt. Jag har träffat så många fantastiska pedagoger och medmänniskor och har haft väldigt roligt under en stor del av tiden. Jag har bestämt mig för att minnas de saker som varit riktigt bra och roliga och ta med mig det som jag känner har varit ett väl fungerande arbetssätt. Jag väljer att slänga negativa bilder, varför släpa runt på sådant?
Efter semestern är det dags för mig att anta en ny utmaning. Jag kommer att börja som bitr. förskolechef på en nystartad förskola här i Hässelby. Jag ser så mycket fram emot detta och är full av förväntan kring vad jag kommer att få göra. Det känns som ett steg i helt rätt riktning för mig!
MEN... först har jag sex underbara veckor tillsammans med min fina familj att se fram emot. Tänk att jag äntligen ska få vara med min lille Hero varje dag igen. Som jag längtat!!!
Metal//Hella
Nystart!
Eftersom "mama" bara vill ha s k "kändisbloggar" försvann min förra blogg. Jag tappade först suget att blogga men insåg idag att jag faktiskt saknat det!
Stuket här blir som förut: ganska personligt, mycket funderingar kring det ena och andra och säkert en hel del meningslöst dravel. Välkommen att kommentera så mycket du vill!
Metal//Hella
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.