En välbehövd stund tillsammans med en vän.
I eftermiddag ska jag och min fina vän Hanna äntligen ses. Hanna har bott i Nice det senaste halvåret och vi har inte hunnit ses sedan hon kom hem igen så vi har mycket att ta igen kan man säga. Utan att överdriva. Vi har nämligen alltid så oerhört mycket att prata om att tiden knappt räcker till. Det finns ju vissa människor i ens liv som det går att prata om precis ALLT med. Min Hanna är en sådan vän till mig. Det kan ju bero på att vi känt varandra nästan precis hela livet (jag var 2 veckor gammal då vi träffades för första gången) men även på att vi lyssnat på varandra och stöttat varandra genom alla olika bitar av våra liv.
Så märkligt det är egentligen hur ens personlighet förändras utifrån vilken grupp man ingår i. Jag kan i vissa sällskap bli som gruppens "pajas", att jag liksom bara måste vara rolig hela tiden. I vissa sällskap är jag enbart seriös och väldigt organiserad. I vissa sällskap blir jag den som lyssnar och reder ut problem. I vissa sällskap är jag den som berättar anekdoter och står i centrum. I sällskap av min lilla son blir jag en trygg modersfigur som bara ser till hans bästa. Och i vissa sällskap är jag allt detta i ett. Det måste ju vara det paketet som egentligen är mitt riktiga jag, inte sant? När jag umgås med någon/några av mina riktigt nära och bra vänner känner jag ofta att jag lyckas balansera alla delar. Dock utan att göra det medvetet. Det är ju det som är så skönt med att umgås med nära, fina vänner. Att kunna vara sig själv.
Nu ser jag fram emot en riktigt skön kväll med mycket skratt, förtroende och inspiration.
Metal//Hella