En arg liten treåring
Wilhelm är tre och ett halvt år. Han har det senaste året förändrats något i sitt humör skulle jag vilja säga. Fram till årsskiftet var han ständigt positiv, såg inga hinder eller problem och var aldrig "bråkig". Han var väldigt lätt att vara mamma till och jag njöt verkligen av varje sekund.
I januari blev han storebror till Bernhard och tillvaron vändes upp och ner. Så även hans humör. I samma veva började han få små vredesutbrott, gråter och skriker varje morgon och "kan inte" göra de mest vanliga saker (enligt honom själv).
Jag har känt att det är svårt att göra "rätt" som mamma vid dessa tillfällen. Jag har alltför många gånger försökt att prata med honom för att få reda på vad som är fel. Det är såklart inte det han vill, han vill (och behöver) bara få vara arg.
Han behöver få skrika och gråta en stund. Han kanske behöver få krypa upp i knät och vara liten, behöver gosa lite extra.
Jag försöker verkligen. Jag kramar honom, jag berättar hur mycket jag älskar honom och att han är alldeles fantastisk. Jag klappar honom ömt på kinden. Ibland hjälper det, ibland inte.
Jag tycker att det är först nu det blivit lite "svårt" att vara förälder. Jag försöker hantera situationerna på ett bra sätt men lyckas inte alltid. Det är verkligen inte helt enkelt.
Men. Det är nog inte Helle så lätt att vara tre och ett halvt alltid. Särskilt inte med ett nytt litet syskon hemma.. <3