Steg för steg
Försöker så smått att hitta tillbaka till livet, till verkligheten efter denna enormt tunga och svåra period. Vi har nu lämnat över mammas hus/mitt barndomshem till de nya ägarna och jag tänker att det får bli ett avstamp i den nya delen av livet.
Den delen av livet som jag tvingas uppleva utan mamma vid min sida. Den delen av livet pojkarna får leva utan son fantastiska mormor som stöd och kärleksösare.
Hur hårt det än känns så måste man ju leva vidare. Jag ska försöka skriva så mycket som möjligt, antingen här eller i min ännu mer personliga "analoga" dagbok. Tror det är ett av sätten som kan komma att ta mig framåt.