Närapå-ilska
Vår underbare son Wilhelm är nu tre och ett halvt år. Han är en sån härlig och klurig liten unge. Väldigt verbal och väldigt intelligent. Han har ett fantastiskt minne och älskar att lära sig nya saker. Han är helt enkelt underbar. Nästan alltid glad.
Nästan.
De senaste månaderna har han nämligen gett oss små smakprov på vad ilska och trots innebär. Han vägrar lyssna på vad vi säger och gör oftast precis tvärtom. Han vägrar gå och lägga sig på kvällen och är jättearg på morgonen för att han inte vill gå upp. Han växlar från att skratta till att vara jättearg. Han kastar saker i golvet när det inte går som han tänkt osv osv.
En grej han börjat med som är lite lustig är att han visat nåt som jag kallar för "nästan-ilska". Han blir liksom nästan jättearg för han tror att vi säger emot honom (trots att vi gått helt på hans linje). När han sedan förstår att vi inte sade emot rinner det arga av honom och försvinner snabbare än det kom. Det är så fascinerande. Att han orkar använda så mycket energi på ett ilske-anfall som sen inte slutförs. Tänk vad allt varit lättare om han lyssnade på vad vi sa istället. Men det är väl inte riktigt så en treåring funkar. <3